Se upp så du inte hamnar i 'micromanage' fällan

När vi styr och kontrollerar våra medarbetare, kommer många av dem att inte kunna prestera. Konstigt tänker du kanske. Här kommer en förkortad förklaring till varför det påverkar vår hjärna och vår prestation i de sammanhang när vi utövar kontroll. Även om det är i all välmening.

SCARF modellen

När David Rock gjorde research till sin bok “Hjärnan på jobbet”, intervjuade han neuroforskare. Han fann då ett återkommande mönster av sociala situationer där vår hjärna reagerar. De här mönstret av återkommande sociala situationerna bildade då modellen SCARF, där första bokstaven är namnet på den sociala situation där vår hjärna kan uppleva ett hot.

David Rock menar att vår hjärna, som är designad för att säkra vår överlevnad genom att minimera hoten och maximera belöning, starkt reagerar på de sociala hot som vi ställs inför. Det här påverkar oss och hur vår hjärna fungerar, och under mitten av 2010-talet grundade David Rock Neuroleadership Institute.

På UCLA i Kalifornien finns en annan forskare, professor Matthew D. Lieberman, som menar att vårt sociala behov är grundläggande för vår överlevnad. I sin bok Social: Why Our Brains are Wired to Connect, menar han att vårt sociala behov att få vara en del av en grupp till och med överstiger de grundläggande behoven i Maslows behovstrappa. (Vår grundläggande behov handlar om det som vi behöver för att överleva: såsom mat, vatten, tak över huvudet enligt Maslow.) Lieberman menar alltså att om vi tillhör en grupp så har vi större möjlighet att överleva. Det är just därför vår hjärna reagerar starkt när vi utsätts för ett socialt hot som då kan medföra att vi uteslutas ur gruppen.

---

Kontroll minskar vår förmåga att lösa problem

När vi utsätts för sociala hot tar vår amygdala över. Det gör den för att säkra vår överlevnad som här är kopplad till att få tillhöra gruppen vi befinner oss i.

När amygdala kopplas på agerar det enbart på känslor och vårt cortex, där vår problemlösningsförmåga och rationella tänkande finns, kopplas bort. Våra handlingar blir då känslostyrda och amygdala har tre sätt att ta oss bort från hot: kamp, flykt och spela död.

Den tredje bokstaven i David Rocks modell är bokstaven A i ordet SCARF. A står för Autonomy, och innebär individens egna upplevda känslan av att ha kontroll och kunna styra och påverka sin situation. Det handlar alltså om individens egna upplevda känsla.

Därför kommer förmåga att använda sin hjärna att påverkas när en individ känner sig kontrollerad. För när vår hjärna står inför ett socialt hot kommer amygdala att ta över för att säkra vår överlevnad. Och när amygdala tar över blir vi känslostyrda och vår rationella del av hjärnan kopplas bort. Amygdalan tar oss bort från det sociala hotet genom att välja något av tre alternativ: KAMP, FLYKT eller SPELA DÖD.

KAMP

Kampen kan till exempel visa sig i form av argumentation eller konfrontation av något slag. Individen sätter in kamp i någon form för att ta bort den upplevda känslan av att vara kontrollerad och styrd, och vill på så sätt få tillbaka känslan av att själv kunna påverka sin situation. Ett exempel på kamp kan vara konflikter om arbetsplatspolicy, som handlar om att jobba hemifrån eller på plats på kontoret, som då få individer att reagera väldigt starkt. Och om du som ledare förstår hur vår hjärna fungerar, kan du också förstå känslostormarna och "Kampen" som uppstår just för att vissa individer känner sig kontrollerade och deras upplevda känsla av Autonomy gör att amygdala går igång.

FLYKT

Flykten kan till exempel visa sig genom att individen drar sig undan och undviker dig. I förlängningen kan det här också innebära att individen söker nytt jobb eller säger upp sig för att ta bort det sociala hotet av att känna sig kontrollerad och styrd.

SPELA DÖD

Spela död är det tredje sättet som amygdala instinktivt kan välja för att ta bort individen från ett socialt hot. Det kan ta form som till exempel att individen blir passiv, avvaktande och initiativlös. Nu kanske du ser framför dig individer som du har runt dig som du ser inte är delaktiga och drar sig undan. Här kan det vara bra att förstå vad det är som triggar deras hot respons, och faktiskt hjälpa dem att "lugna sin amygdala". Genom att bättre förstå olika perspektiv som kan uppstå kan du lättare hjälpa dem.

Är du rädd för att det blir fel?

Oavsett vilket alternativ som amygdala väljer för att ta bort det sociala hotet, så brukar man beskriva att det som händer i vår hjärna att amygdalan “kidnappar” cortex. Individen har alltså inte längre tillgång till hela sin kreativa, rationella och problemlösningsförmåga som vi har i vårt cortex. Cortex kan alltså inte längre lösa problem de ställs inför rationellt och med full effekt, och individens kreativa förmågan försämras.

Och kanske tycker du att det nu låter lite hårt - men genom att du som chef själv är rädd och vill ha kontroll så att saker blir på ditt sätt och/eller att det inte blir fel. Ja, då kommer du att med stor sannolikhet ha individer runt dig som upplever att de är kontrollerade. Det här kommer då att påverka individens prestation, eftersom det minskar förmågan att vara kreativ och lösa problem. Därför kommer varken du eller företaget som du jobbar på, ha tillgång till dina medarbetares fulla kapacitet.

Är dina medarbetare din största tillgång?

Jag tror att alla ledare, chefer och företag vill att deras medarbetare ska vara en stor tillgång för företaget.

Jag brukar ofta prata om att bli medveten om vilket avtryck vi gör med vårt beteende. För allt som vi tänker och gör påverkar omgivningen vi har runt oss. Och tyvärr så är det mycket som vi gör av bara farten, utan att stanna upp och reflektera om vilket avtryck det ger. Tar det oss åt rätt håll?

Så kanske är det precis det som behövs mest. Att stanna upp och reflektera om vilket avtryck vi gör. För har vi råd att inte vara medveten om vilket avtryck våra tankar och handlingar ger? För om våra medarbetare är vår största tillgång - är det inte då viktigt att vi kan hjälpa dem att prestera på topp?

Kanske tänker du nu: det här låter ju både svårt och flummigt. Ska jag bara bromsa och tänka? Det hjälper mig väl inte? Tänker gör jag ju hela tiden.

Nja, det kan faktiskt vara både lätt och jobbigt att bli medveten om vad man faktiskt gör - både medvetet och omedvetet. Och som med allt annat i vår fantastiska kropp och hjärna - så går det att träna. Men det gäller att vilja göra jobbet.

Det är precis som med alla annan träning. Har du bestämt dig på riktigt, och vill göra skillnad. Ja, då går det. Men är det bara en flyktigt tanke eller önskan - ja, då kommer det just att vara det. Så om du på riktigt tycker att dina medarbetare är din största tillgång - bestäm dig då för att göra jobbet som krävs. Du kommer att få tusenfalt tillbaka!